Förlossningsberättelse Tvillingarna..
Planerat kejsarsnitt skulle göras 8.00 på måndagen den 10 februari 2014, men det blev inte som tänkt..
Lördag den 8e februari la vi Evelyn och Tilma i sängen runt 21.00. Vi skulle packa lite, eller gå igenom allt som skulle med till förlossningen. Men vi var så trötta efter en lång dag. Barnen skulle till mamma på söndagen tills deras pappa skulle hämta dem, så vi kunde fixa det sista. Så vi gick och la oss.
Jag vaknade vid 00.40 och var jätte kissnödig, så jag gick upp och kissade. Jag tittade till barnen också, som vanligt när jag går upp på natten. Sen gick jag och la mig igen, somnade ganska snabbt. Sen vaknade jag klockan 01.30 av att det rann till i trosan, trodde det var typ mens som ”bubblade” till. Så vred mig lite mot Tommy och sa till han att hämta papper åt mig, men han vred sig bara. Så jag försökte sätta mig upp, men kände att det rann mer, då sa jag till han att jag behöver papper för att vattnet går nu. Då flög han upp ur sängen. Jag hoppade också upp för att slippa få allt i sängen, så PLAAAASK sa det i golvet... In på toaletten och ringde till mamma och gjorde henne beredd på att hämta Evelyn och Tilma. Tommy svabbade golv och var nervös. Jag ringde till förlossningen klockan 01.50 och sa som det var. Hon frågade om jag hade värkar, men det hade jag inte. Hon tyckte vi skulle komma in iaf. Så vi ringde och bokade sjuktaxi, som kunde komma till 02.40. Mamma kom och hämtade trötta och chockade barm 02.15. När klockan blev 02.20 så började värkarna komma. Regelbundna på en gång. 3-4 minuter emellan, men inte jätte starka till en början. Jag tog mig igenom dem ganska bra. Tommy packade och sprang runt...
Taxin kom 02.35, så vi gick ner och hoppade in. Taxichauffören frågade om vägen, fast han hade gps.
Mina värkar började göra ondare och det blev jobbigare. Det var jobbigt att sitta i taxin och ta värkarna. Jag blev nervös och trodde att vi aldrig skulle komma fram.
Men 03.05 ringde vi på förlossningsdörren och fick komma in. 03.10 blev vi inskrivna på rum 6. I samma veva satte dem in en infart i armen och handen. Fick dropp i ena och den andra var till för operationen som skulle göras på morgonen.
04.35 kom personal med en säng som skulle leda mig till operationen. De lyfte över mig till den och smärtan i mig gjorde mig rädd och nervös. Jag skakade fortfarande jätte mycket, kroppen bara hoppade i sängen. Jag minns att slangen till droppet var i vägen och allt var jätte jobbigt just då. Tankarna flög i väg och jag började gråta till och från.
04.40 fick jag någonting som jag skulle dricka, de hade glömt bort det och kom på det ute i korridoren vid hissarna. Jag fick in det i munnen och svalde en klunk, nästa klunk spottade jag ut på väggen. Det var nog det vidrigaste jag druckit, det gick inte att få ner med värkar, illamående och nervositet. Det var något som skulle stänga magmunnen så man inte kräks under operationen.
När vi kom till operationen så fick Tommy klä på sig någon snygg vit sparkdräkt och jag blev förberedd med mössa och massa som jag inte minns. Sen presenterade narkosläkaren och narkossköterskan sig för mig. Talade om hela tiden vad som skulle göras. De var säkert 15 stycken personal i rummet och en barnläkare utanför som väntade på bebisarna.
Jag fick sitta på operationssängen och först bedövade dem mig lite i ryggen innan dem skulle ge mig riktiga bedövningen. Det tog en ganska lång stund innan det tog på mig, men tillslut kände jag hur det började pirra i fötterna och benen. Tillslut kände jag ingenting, så dem lade mig ner och den känslan var hemsk, att se dem lyfta ens ben och man inte känner något. Det satte syrgas i näsan ekg och massa grejs. Jag hade ingen känsel från brösten och neråt. Lite panik fick jag när hjärnan tänkte att jag skulle lyfta benen men det inte gick. Sen tog dem kalla tussar på magen för att se om jag kände. Jag inbillade mig att jag kände och var livrädd.
Sen sa Hannah att nu börjar jag... Hjärtat började att rusa upp och jag var så rädd att jag skulle få ont. Helt plötsligt hör jag ettan skrika och barnmorskan visade upp henne för mig och sprang vidare med henne då var klockan 05.29, en minut senare kom tvåan skrikandes förbi mig. Tommy följde med bebisarna ut till det andra lilla rummet bredvid. Jag kände sån lycka i kroppen.
