Går inte beskriva med ord hur mkt jag lider...
...av att se min Tilma må så dåligt.
Vi skulle fått åkt hem idag om Tilma åt bra själv och sen inte behövde inhalera mer. Äter bra själv gör hon nu, men hon klarar sig inte utan att inhalera. Usch hon kunde inte andas förut idag så vi var tvungna att inhalera henne. Hon är så duktig när hon måste andas i masken. Ligger stilla utan protest, men det är så jobbigt att se. Det är orättvist att alla små barn som ligger här inne ska behöva göra det. Små barn ska inte vara så här sjuka. Jag önskar att det var jag som låg där Tilma ligger. Varför???
Att se henne hosta så mkt så hon inte får luft gör att jag skulle kunna gråta! Jag känner mig stark och står emot tårarna. Men det här e jobbigt! Kväljer upp massa slem som fastnar i halsen för att hon inte kan harkla upp det, får henne att få panik och då kommer den hårda och dumma hostan!
Blä för detta alltså!!!!
Bild från när vi kom till akuten i måndags kväll!